Dagarna går undan och ofta kommer jag på mig själv med att tänka, det här var ju en piece of cake, snart är allt det här över... lika ofta tänker jag att det här a l d r i g kommer gå... ha ha.
Att vara själv med tre barn var ingen barnlek, så mycket har jag lärt mig på den här trots allt rätt korta tiden...
Jag räcker inte alltid till men jag har prioriterat bort städning o tvättning vissa dagar för att ge barnen mer och det syns här hemma, men det syns också på barnen som är öppna och kan prata med mig om saknaden, som är glada och uppåt större delen trots saknad efter pappa.
Vissa dagar är mer kaos än andra och vissa dagar bara dör jag i soffan efter läggningsritualen... saknaden gnager i magen mest hela tiden och vi har hunnit med att vara lite sura på varann med... ha ha.
Det är oundvikligt med missförstånd och det är svårt att koppla på den glada frun så fort han ringer hem. ibland är jag på riktigt pissigt humör och han kan ha haft en jobbig dag och så är man igång... svårt som attan...
I ett av våra samtal slängde han på luren i örat på mig... frustration som heter duga för jag har ju ingenstans att ringa upp... det insåg han nog snabbt och ringde upp och bad tusen ggr om ursäkt, men det är svårt att alltid orka med att ha tålamod och förståelse för varann...
Tror det är viktigt att komma ihåg att vi är samma par som innan, med samma saker att störa sig på och samma fällor att fastna i. Självklart vill man inte bråka när man är i den här sitsen men man måste komma ihåg att det inte är hela världen med ett bråk ibland om det är vad som krävs för att rensa luften, BARA man blir sams innan man lägger på för vi vet ju trots allt aldrig vad som kan hända...

Hur som helst hann vi ju inte med nån bröllopsnatt innan han åkte... ödet var ju ironiskt och la avresedatum till livgardet dagen efter vårt bröllop... ha ha... så det ska vi ta igen nu på första leaven.
Har bokat bröllopssvit i annan stad och ska passa på att shoppa lite också... mannen ville prompt ha bastu på rummet så hela paketet är fixat... champagne, chokladtryffel, jordgubbar och bubbelpool väntar på oss och det ska bli såå underbart...

Just nu befinner vi oss i en extra svår prövning då han är ute i fält en tid... jag vet att jag inte kommer höra ifrån honom på ett tag och det känns osäkert. hittills har jag varit så bortskämd med telefonsamtal nästan varje dag, ibland flera ggr om dagen och massor av mail... men det ska väl gå... är fortfarande livrädd att nåt ska hända han... och drömmer ibland om hur hans kompis där nere ska ringa mig för att berätta nåt som hänt... gulp...
Skulle han av nån anledning ringa mig skulle jag nog ana det värsta och ramla ihop bara av att höra hans röst...

Nej nu är det dags för frukost och senare idag är vi bortbjudna på grillning hos vänner...
Känns dock tomt och konstigt att gå utan min man men är glad för inbjudan så klart :-D
Ha en bra dag.

Dagarna går fort nu och ständigt påminns jag om hur bortskämd jag är med vissa saker när min man är hemma...
Idag har det skruvats upp grejer, dragits kablar, spikats och fixats. När jag var ensamstående klarade man ju sånt galant utan att blinka, nu drar jag mig, det brukar ju han fixa... ha ha.
Säkert kommer han ha ett o annat att anmärka på när han ser mina lösningar med ;-) Men jag använde vattenpass älskling, jag vet vad du tycker om mitt obefintliga ögonmått ;-P

Snart har de första två veckorna gått. Än så länge går det över förväntan... men sängen är tom på morgnarna när vi brukar ligga och kramas och helgerna känns tomma och ensamma i soffan när barnen lagt sig.
Glad över mina vänner just nu och i helgen kom en tjejkompis över med en flaska vin vi delade på och pratade... skönt...
Helgen som kommer är fullbokad med skoj och det känns toppen. Desto mindre jag hinner sakna honom, desto bättre.
För barnen går det bra. Stora sonen som bröt ihop så fullständigt i början klarar det jättebra medan lilltjejen som var rätt så ointresserad till en början är den som saknar honom mest tror jag.
Hon gråter en skvätt var o varannan dag och säger att hon längtar såå efter pappa.
Jag har lovat barnen att vi snart ska börja räkna ner till hans leave men än känns det lite för avlägset...

Sista samtalet från mannen, igår, var lite tungt. Han lät nedstämd och hade lite hemlängtan. Det var jobbigt att höra...  självklart längtar vi efter honom med men för honom vore det enklare om han inte hann känna så mycket alls.
Samtidigt är det, paradoxalt nog, lite skönt att höra att han längtar... vi vill ju inte bli helt bortglömda här...

Snart dags att börja lägga barnaskaran... hoppas intensivt att mannen ska hinna ringa innan dottern lägger sig för hon har ju stora nyheter att berätta, hon har slutat med napp ju ;-)
Och älskling, om du läser här innan du ringer, låtsas att jag inte skvallrat...
Galet trött nu då lilleman gnällt hela dagen, tänder på gång tror jag, och jag samtidigt försökt fixa här hemma.
Simultanförmåga får en helt ny innebörd när jag är själv med alla 3, det märker jag :-D

Illa uppdaterat just nu, jag vet... jag (målarna...ha ha) håller på o renoverar hemma o det är kaos!
mannen ringer hem så mycket han bara kan o efter lite gnäll från mig förstod vi varann angående kommunikationen. Det är viktigt för mig att veta hur deras vardag ser ut, vad dom gör i stora drag och hur han mår o känner... detta funkar ypperligt utan att tumma på vad han inte kan prata om men det insåg han inte... vi pratade om det o genast kändes det bättre.
hur skulle detta funka utan en stor dos lyhördhet från bådas håll?!!

Måste få några timmars sömn nu, klockan sju ringer målaren på dörren igen... suck... men det blir nog värt det i slutändan... återkommer snart!

Igår eftermiddag kom det... första samtalet.... "dolt nummer" på displayen och jag svarade med världens största leende och jo visst var det han... så härligt att höra hans röst.
Kunde bara prata en snabbis då han egentligen var upptagen men smitit ifrån en stund. Men en snabbis räckte...
Skönt att höra att resan gått bra och att han mådde bra...

Åh nu går man runt och väntar och väntar på första samtalet som ska tala om att han kommit på plats och hur han mår efter den långa resan... livrädd för att ha ett missat samtal på mobilen...
I natt var det svårt att somna... sängen kändes oändligt stor och tankarna började mala om allt han kommer missa när han är borta, allt jag måste fixa själv framöver... blä... så lätt att fastna i sånt negativt tänkande...

För övrigt är inte min man bara romantisk, han har humor också... ha ha... hittade ytterligare ett brev igår... i lådan med ehhrmm... leksaker för vuxna ;-) brevet började med "Jaså älskling, dags för sånt ;-) Ha mig i tankarna...." Busted! Ha ha... jag har andra saker i den lådan med så nu var det inte så men brevet var fruktansvärt roligt... han är för finurlig alltså.

Rutiner är bra och underlättar vardagen men vissa dagar vill jag bara spy på att allt är lika varje dag. Kliva upp alldeles för tidigt med barn som är lite för trötta och gnälliga, frukost, kläder, byta två obligatoriska bajsblöjor, gäspa och sucka, räkna minuterna tills jag får lägga ner minstingen för en stunds sömn till... skola, dagis, hem en stund innan skolbarnet kommer hem igen och sen dags för dagis igen... mammaledig? var det så det hette?
Gäsp... en misstänkt lukt kommer från lilla 3:an som kröp förbi så dags för bajsblöja ett... och så var det frukost då...
Ha en bra dag.

Då så.. då var det på riktigt då.
Mannen for i fredags kväll. Det var tungt men gick bra... Han uppdaterade mig längs hela resan tills hans telefon inte funkade mer och nästa gång jag hör nåt är han på plats.
När han for sa han att jag skulle kolla under min kudde när han åkt. Där låg ett brev...
Han hade verkligen skrivit från hjärtat och jag låg och läste med tårarna rinnandes men med ett leende på läpparna.
Efter några timmar fick jag ett sms om att det fanns ett till brev gömt... efter en stunds letande hittade jag även det och oj vad fint han skrivit och dessa brev lär jag läsa om och om igen under den här resans gång.
Är verkligen glad att min man kan uttrycka sig och att vi verkligen kan prata om allt, hur hade det här gått annars?!

Han lämnade också en skål hemma med massor av små lappar.... små saker han vill påminna mig om längs vägen, små kärleksförklaringar, små visdomar, små saker som kommer betyda massor tunga dagar...
Han sa åt mig att ta en lapp när det kändes tungt, en när jag saknade honom, en när jag behövde uppmuntran... :-)
Tack för det baby....
För tungt lär det bli och det stöd man får av varann i vardagen annars, har vi ju inte nu... nu ska jag bara hålla mig från att läsa alla på en gång av ren nyfikenhet också ;-)

Jag tror inte barnen förstått än att han verkligen åkt. Det lär komma när saknaden kryper på...
Vi fokuserar helt och hållet på hans första leave istället för slutdatum för alltihopa...
Och jag är såå glad att detta är under sommaren, tanken på att sitta själv under hela vintern känns vidrig... förhoppningsvis får vi en fin och varm sommar så jag och barnen kan hitta på massor... då kommer den här prövningen gå betydligt snabbare...

Uppdateringarna är lite sega nu men detlär finnas mer tid och mer tankar att ventilera när han åkt...
I morgon bär det av... usch...  i mitt huvud snurrar tankarna, har vi gjort allt vi skulle hinna med? Har jag sagt allt jag ville hinna säga...
I morgon lär han ha fullt upp med att packa osv så idag blir det lite avskedsmiddag och mys... få sitta ner i lugn och ro och äta god mat och dricka ett glas vin kanske... bara prata, bara vara... härligt.

En taxi kommer för att hämta honom i morgon och det känns bra. Jag är sämst på avsked och att stå vid flyget lär bli för mycket för mig...
Jag försöker tänka att det är ju faktiskt bara två månader till att börja med, men då man aldrig varit ifrån varann mer än nån dag här och där, en månad har vi faktiskt klarat då han var på en utbildning och det gick inget vidare... ha ha... så känns det tungt.
Barnen verkar ha förträngt lite vad som ska komma och det låter jag vara så.
Dom har väl bearbetat det mesta och när saknaden blir tung sen får vi kämpa oss igenom det då.

Rent praktiskt har jag förberett. Jag har framkallat bilder på familjen som ska skickas med, ett brev till honom är nerpackat att läsa då saknaden och hemlängtan blir svår, brevpapper och kuvert (jag hoppas på många brev hem... he he) och lite sånt.

Nu har vi nästan två dagar på oss att njuta av varann så det ska vi försöka med...
Nästa gång jag återkommer är jag verkligen en soldatfru :-/