Trött...
Dagarna går fort nu och ständigt påminns jag om hur bortskämd jag är med vissa saker när min man är hemma...
Idag har det skruvats upp grejer, dragits kablar, spikats och fixats. När jag var ensamstående klarade man ju sånt galant utan att blinka, nu drar jag mig, det brukar ju han fixa... ha ha.
Säkert kommer han ha ett o annat att anmärka på när han ser mina lösningar med ;-) Men jag använde vattenpass älskling, jag vet vad du tycker om mitt obefintliga ögonmått ;-P
Snart har de första två veckorna gått. Än så länge går det över förväntan... men sängen är tom på morgnarna när vi brukar ligga och kramas och helgerna känns tomma och ensamma i soffan när barnen lagt sig.
Glad över mina vänner just nu och i helgen kom en tjejkompis över med en flaska vin vi delade på och pratade... skönt...
Helgen som kommer är fullbokad med skoj och det känns toppen. Desto mindre jag hinner sakna honom, desto bättre.
För barnen går det bra. Stora sonen som bröt ihop så fullständigt i början klarar det jättebra medan lilltjejen som var rätt så ointresserad till en början är den som saknar honom mest tror jag.
Hon gråter en skvätt var o varannan dag och säger att hon längtar såå efter pappa.
Jag har lovat barnen att vi snart ska börja räkna ner till hans leave men än känns det lite för avlägset...
Sista samtalet från mannen, igår, var lite tungt. Han lät nedstämd och hade lite hemlängtan. Det var jobbigt att höra... självklart längtar vi efter honom med men för honom vore det enklare om han inte hann känna så mycket alls.
Samtidigt är det, paradoxalt nog, lite skönt att höra att han längtar... vi vill ju inte bli helt bortglömda här...
Snart dags att börja lägga barnaskaran... hoppas intensivt att mannen ska hinna ringa innan dottern lägger sig för hon har ju stora nyheter att berätta, hon har slutat med napp ju ;-)
Och älskling, om du läser här innan du ringer, låtsas att jag inte skvallrat...
Galet trött nu då lilleman gnällt hela dagen, tänder på gång tror jag, och jag samtidigt försökt fixa här hemma.
Simultanförmåga får en helt ny innebörd när jag är själv med alla 3, det märker jag :-D
Idag har det skruvats upp grejer, dragits kablar, spikats och fixats. När jag var ensamstående klarade man ju sånt galant utan att blinka, nu drar jag mig, det brukar ju han fixa... ha ha.
Säkert kommer han ha ett o annat att anmärka på när han ser mina lösningar med ;-) Men jag använde vattenpass älskling, jag vet vad du tycker om mitt obefintliga ögonmått ;-P
Snart har de första två veckorna gått. Än så länge går det över förväntan... men sängen är tom på morgnarna när vi brukar ligga och kramas och helgerna känns tomma och ensamma i soffan när barnen lagt sig.
Glad över mina vänner just nu och i helgen kom en tjejkompis över med en flaska vin vi delade på och pratade... skönt...
Helgen som kommer är fullbokad med skoj och det känns toppen. Desto mindre jag hinner sakna honom, desto bättre.
För barnen går det bra. Stora sonen som bröt ihop så fullständigt i början klarar det jättebra medan lilltjejen som var rätt så ointresserad till en början är den som saknar honom mest tror jag.
Hon gråter en skvätt var o varannan dag och säger att hon längtar såå efter pappa.
Jag har lovat barnen att vi snart ska börja räkna ner till hans leave men än känns det lite för avlägset...
Sista samtalet från mannen, igår, var lite tungt. Han lät nedstämd och hade lite hemlängtan. Det var jobbigt att höra... självklart längtar vi efter honom med men för honom vore det enklare om han inte hann känna så mycket alls.
Samtidigt är det, paradoxalt nog, lite skönt att höra att han längtar... vi vill ju inte bli helt bortglömda här...
Snart dags att börja lägga barnaskaran... hoppas intensivt att mannen ska hinna ringa innan dottern lägger sig för hon har ju stora nyheter att berätta, hon har slutat med napp ju ;-)
Och älskling, om du läser här innan du ringer, låtsas att jag inte skvallrat...
Galet trött nu då lilleman gnällt hela dagen, tänder på gång tror jag, och jag samtidigt försökt fixa här hemma.
Simultanförmåga får en helt ny innebörd när jag är själv med alla 3, det märker jag :-D
Kommentarer
Postat av: recnac
håller med dig det är jobbigt att dom ska ha hemlängtan hade varit lättare om de inte kännt så även om det är skönt att känna sig lite saknad. min sambo verkade också ha en släng av hemlängtan för två dagar sen speciellt när han hörde lilltjejen jollra i bakgrunden!
Kram på dig!!
Trackback
