Uppdateringarna är lite sega nu men detlär finnas mer tid och mer tankar att ventilera när han åkt...
I morgon bär det av... usch...  i mitt huvud snurrar tankarna, har vi gjort allt vi skulle hinna med? Har jag sagt allt jag ville hinna säga...
I morgon lär han ha fullt upp med att packa osv så idag blir det lite avskedsmiddag och mys... få sitta ner i lugn och ro och äta god mat och dricka ett glas vin kanske... bara prata, bara vara... härligt.

En taxi kommer för att hämta honom i morgon och det känns bra. Jag är sämst på avsked och att stå vid flyget lär bli för mycket för mig...
Jag försöker tänka att det är ju faktiskt bara två månader till att börja med, men då man aldrig varit ifrån varann mer än nån dag här och där, en månad har vi faktiskt klarat då han var på en utbildning och det gick inget vidare... ha ha... så känns det tungt.
Barnen verkar ha förträngt lite vad som ska komma och det låter jag vara så.
Dom har väl bearbetat det mesta och när saknaden blir tung sen får vi kämpa oss igenom det då.

Rent praktiskt har jag förberett. Jag har framkallat bilder på familjen som ska skickas med, ett brev till honom är nerpackat att läsa då saknaden och hemlängtan blir svår, brevpapper och kuvert (jag hoppas på många brev hem... he he) och lite sånt.

Nu har vi nästan två dagar på oss att njuta av varann så det ska vi försöka med...
Nästa gång jag återkommer är jag verkligen en soldatfru :-/